Cheers mate!
Efter middagen satte vi oss i en bar, dar vi hangde med ett gang heltokiga irlandare. Tillsammans drog vi vidare till Les Arcs enligt ryktet basta nattklubb - Apocalypse. Namnet kan ju gora en lite orolig (apocalypso beskrivs i bibeln som jordens undergang...) men det var ett gryyymt stalle, sjukt bra musik.
Det jobbiga var att vi stannade for lange och missade sista bussen hem vilket resulterade i en halvtimmes promenad rakt upp i en rod pist. Inte alltid som man tjanar pa att bo "mitt i backen", nehejda.
Men det som inte dodar en...
Ikvall ska vi se pa franska "idol" och antagligen blir det lite barhang efter det. Hoppas vi aterfinner vara irlandska Rom o Cola finansiarer....
Dagens:
"Mitt har ser ut som ett alpdass..."
Hur faaen ser ett alpdass ut?
"Meen aaah, kan inte himlen skina och solen va bla?!"
Ngt sager mig att Nina behover sova lite mer...
Och horni! Varje dag lar man sig ngt nytt; igar fick jag smaka den irlandska versionen av R o C; namligen Jack Daniels o cola - en klar tiopoangare!!!!
Solong for nu
Lotta
In i dimman
Ruskigt daligt vader, mest dimma och det snoade tung, blotsno hela dagen. Avslutade en ganska trist skiddag med arhundradats samsta afterski, vart tar alla vagen efter skidakningen egentligen?
Tanken var att ga ut och parta pa kvallen, men efter den misslyckade afterskin var partysuget som bortblast.
Kommer resten av veckan bli sahar...?
Dagens skonaste:
"In i dimman da..."
"Visst, men var fan ar backen"
Som Nina uttryckte det; man sag inte "ett stjartstra"...
Far hoppas att imorgon bjuder pa battre vader och fest!
ReseledarCharlotte och backen som Gud glomde
Eftersom charter och transportmedel som passar tiderna inte inte gar ihop sa fixade sportrese-guiden Charlotte sa att bussen fran flygplatsen tog en timme for lang tid. Allt for att ge sina turister en riktig charterupplevelse. Tack Charlotte!
Val framme pa hotellet (vart 4+ hotell) var det sjukt flummig stamning som inte blev seriosare for att vi insag att lagenheten var byggd for pygmeer. Till och med jag kande mig lang. For att ni ska forsta att jag inte overdriver sa kan ju Nina intyga att jag var for lang for sangen. Det har ALDRIG hant forut. Men vi lar val vanja oss vid Hobbit-livet om ett par dar...
Forsta skiddan var valdigt rolig men jag kan inte pasta att den bjod pa spec bra skidakning eftersom det snoat hela natten och franska pistvakter vilar pa sondagar. Deras vilodag resulterade i 4 vurpor (1 Nina, 3 Lotta) vi avslutade dagen med "backen som bade Gud och pistkillarna glomde". Bilder pa det kommer :-P
Nu har vi varit och kopt livsviktiga saker som toapapper och chips.
Ikvall blir det roj:
Se upp i backen
Lotta
The party is getting started...
Så blev det lov tillsist. Skickade in sista skoluppgiften precis innan fredag blev till lördag.
Snart kan även packningen konstateras som klar. Viss brist på utrymme gjorde dock att packningen blev lång, svår och ångestladdad. Jag ställdes inför många svåra samvetskval helt enkelt.
Partystövlar eller psykologiböcker. Psykologiböcker eller partystövlar. Partystövlar eller psykologiböcker. Psykologiböcker eller partystövlar. Partystövlar eller psykologiböcker. Psykologiböcker eller partystövlar. Partystövlar eller psykologiböcker. Psykologiböcker eller partystövlar. Partystövlar eller psykologiböcker. Psykologiböcker eller partystövlar.
Antagligen vet ni redan svaret.
Partystövlarna vann såklart. Mitt det är starkare än mitt överjag som psykologifröken hade sagt. Jag hade antagligen inte öppnat böckerna i alla fall men tar man med dem känns det ändå som om man gjort en ansats, ett tappert försök, till att lära sig något.
Är det illojalt att smuggla ner skolböckerna i någon medresenärs väska?
Nej hörni, Les Arc kallar och kommer inte alperna till Lotta får Lotta komma till alperna.
Over n’ out
Jalla jalla!
Paniken är total!
Fram till igår har större delen av min vakna tid ägnats åt matte. Nåja, inte riktigt men det har känts så. Eftersom jag varit helt uppslukad i matematikens värld så har en "vetenskaplig uppsats" i svenska och historia halkat oroväckande långt efter.
Därför kommer jag bli tvungen att dissa Andrej's bioinbjudan och stanna hemma ikväll.
Tanken var från början att jag skulle gå på bio ikväll och därefter pallra mig hemåt och packa eftersom det trots allt bär av mot Les Arc imorn, men packandet får skjutas upp till inatt. Sova är för mesar.
Min utopi är att kanske till och med hinna städa mitt rum lite innan jag åker, för det finns inget bättre än att komma hem till ett välstädat hus med ens alldeles egna, nybäddade säng. Men det blir nog en av sakerna som jag dissar, in favour of ett hyfsat betyg i svenska. Vid närmare eftertanke är ordning för idioter - genier (som jag) behärskar kaos.
Ska försöka blogga lite, om det finns några fungerande datorer i Frankrike. Man vet ju aldrig.
Tills dess - peace out!
Tristess...
Lördagkväll och jag sitter hemma tack vare min underbara skola som sakta men säkert försöker utplåna varje litet livstecken hos eleverna som går där. Men så kom jag att tänka på förra helgen - och vips blev jag lite gladare! =)
Fast om en vecka är tristessen sen länge glömd för då bär det av mot Les Arc där jag och Nina <3 ska slå ihjäl tiden (inte för att det kommer bli svårt) med skidåkning, fest, Spa och allmänt gooos.
Fred ut
Kärlek
Lotta
Helgen i korthet
Jag skulle förklara hur min helg varit vid halv 5 natten mot söndag - underligt nog citerade jag Humphrey Bogart, som jag, om jag ska vara helt ärlig, knappt vet vem det är...
"The whole world is about three drinks behind"
Men shit. Det stämde ju.
Rock on!
Det var en lördagmorgon och jag vaknade av att telefonen ringde.
Det var pappa som sa att han hade varit uppe och jobbat på morgonen och var påväg hem med en viktigt klient som skulle äta lunch hos/med oss.
Det föll på min lott att panikstäda huset eftersom det i vanlig ordning såg ut som kaos.
För ovanlighetens skull tjafsade jag inte emot utan skuttade ur sängen.
Med iPoden på högsta volym påbörjade jag arbetet och inom någon timme var jag på galet partyhumör.
För er som inte har testat är en dammsugare en utomordentlig stämningshöjare och fungerar perfekt som både mic, gitarr och mic-stativ så jag kunde bara inte strunta i att rocka loss lite.
Ni vet när man lyssnar på musik med hörlurar, så när låten byts så blir det väldigt väldigt tyst. Det var i en sån "låtpaus" som jag började uppfatta ett ljud. Lät som kvävda fnissningar ungefär.
Långsamt vänder jag mig om. och vad står där om inte
1. Pappa
2. Pappas "viktiga" klient
3. Pappas "viktiga" klients son
Rock on! säger sonen, som såg ut ungefär som Ashton Kutcher. Dooh
Solong!
/ il duce
Aj!
BBQ me baby!
Trots det, och grymt hårda stolar, var det en mysig kväll/natt med en massa läskig amerikansk mat (som skulle ätas med händerna) och soft, om än lite annorlunda, sällskap.
Dessutom vann laget som vi (jag och Nina) bettat på.
Respekt.
Var hemma på ön strax innan fem. Vilket hade varit okej om jag, lixom alla andra, kunde ligga och löka i sängen hela dagen. Men nej. Icke då.
Vid sju mördade jag min väckarklocka (efter att ha snoozat sisådär 6-7 ggr) och galopperade till skolan för att regissera "Mac Beth" och titta på sju andra värdelösa Shakespearepjäser.
Men det som inte dödar en... eller?!
Solong, men först en grooose sak - när jag duschade så ångade det typ Barberquelukt från mitt hår så om någon besöker O'learys - lägg en lapp om "luftkonditionering" i idélådan...
Fred ut!
Sweetie...eller?
Efter en stunds botaniserande i fruktdisken hittade jag en alldeles ny frukt, som antagligen ingen sett/smakat förut. Soooft!
Den var så fin, som en apelsin men med "finare" skal och gröngul. En riktig gullefrukt helt enkelt.
Jag la frukten i korgen, och betalade för den i kassan - typ 20 kronor - men det var den värd.
När jag kom hem kunde jag knappt bärga mig, och satte tänderna i min nya lover.
Den var inte alls som sitt namn ("sweetie").
Det var en grapefrukt under cover.
Aouch!