Lotta

Det var längesen, hörni!
Helgen som gick var rätt intressant.
Men inte tillräckligt för att skriva något om.

Igår när jag stog och väntade på bussen ringde det i min lur; lite lätt förvånat såg jag att det var Christoffer som ringde, en kille som jag och Tilda träffade dendär ödesdigra leg-kvällen om ni minns...
Hursomhelst så pratade han på om det ena och andra i kanske en kvart innan jag vågade fråga vad fan han ville egentligen. Bjuda på middag. Jaha, kul. Jag känner ju inte honom.

Jag: "Jaså? Middag?" (lite lagom skeptiskt)
Han: "Jaa, det blir säkert jättetrevligt" (lite lagom nervös)
Jag: "Jaså? Vart då isåfall? Du har ju flyttat?" (lite lagom elak, eftersom han är lite lagom nervös)
Han: "Jaa, men alltså, jag tänkte...eeh...jag kan kanske komma upp?" (mer än lagom nervös)
Jag: "Jaså? Vart ska du bo hade du tänkt?" (mer än lagom elak)
Han: "eeehm....om inte du har något rum ledigt så kan jag ta in på hotell...så kan vi äta på typ, något fräscht ställe....eller?"

Borde kanske berätta för honom om den raggningsregeln jag lärde mig idag:
Keep
It
Simple
Stupid

Obs! Det fula barnet på bilden är INTE jag.

Hej Gud,
På min gata bor det en underlig familj, där alla familjemedlemmar är mer eller mindre udda.
Den äldsta sonen i familjen kallas i folkmun för 'Angry man'. Det är ett helt berättigat namn eftersom han mycket riktigt är just angry. Vid närmare eftertanke fullkomligt rabbiat. (och dessutom rysligt ful...men det är en annan historia) 
Men nu i veckan börjar min världsbild (nåja, villaområdebild) att knaka i fogarna 
Eventuellt är 'angry' ett epitet som jag kan tänkas ta över.
Sen i förra måndagen har jag gått omkring som ett åskmoln, egentligen utan anledning, och näst intill kokat över såfort någon ens tilltalat mig.
Hjälp mig, snälla Gud, jag vill inte bli som 'angry man'.
Det var allt.
Amen

Igår tog jag klivet in i supernördarnas skara. Jag ägnade två dyrbara timmar av min lördag till att plugga filosofi.
På biblioteket.
Tillsammans med Antonia köpte jag sedan födelsedagspresent till Tilda, ett jättesött linne, två påsar Sourcream & Onion och gräddfil + dipp. [Behöver jag nämna att flickan är såld på chips?]
Var på fotbollsträning också, det var lite roligt och lite svårt, men framförallt så råkade jag ut för en händelse som lätt tar sig in på "Barndomstrauman topp 10", nåja topp 20 i alla fall. Måste smälta den hemska upplevelsen lite innan jag berättar om den...
Direkt efter träningen skyndade jag mig hem till födelsedagsbarnet Tilda som hade middag. Varken maten eller sällskapet kunde blivit bättre. Tack Tilda!!! 
Begav mig hemåt vid halv elva, eftersom jag har räknat ut att det är exakt så länge som jag kan vara borta innan det ringer någon hemifrån för att upplysa mig om att jag är en brottsling och en alkoholist och att jag följdaktligen måste komma hem och ta mitt straff. It's fuckin' killing me.




Väl hemma gick jag och la mig ganska direkt.
Jag drömde att Antonia ringde mig och behövde hjälp, för hon höll på att bli nerslagen av en korvgubbe. Man ska kunna ta en korv på stan utan att bli mos sägs det ju, så när min mobil fakiskt ringde (på riktigt) flög jag upp ur sängen och svarade i någon slags vildsint, hjältemodig hyperpanik.
Det var min bror.
Som ville ha skjuts hem från Hersby.
Jag KAN inte stänga av min mobil på nätterna. (fjortisvarning!)
Jag KAN inte neka min bror någonting. Då blir han arg, och jag vet ingen annan människa som är så svår att bråka med som honom. Så mer sovande än vaken smög jag ut ur huset (glömde saker och fick gå tillbaka 3 ggr - diskret, aight?).
För att inte somna på moppen drog jag på iPodens partyblandning och till tonerna av Chromeo - Needy Girl studsade jag och moppen (studsade var ordet, reg-skylten flög av) för att hjälpa en bror i nöd.
När jag kom hem skulle jag lite nonchalant slänga mig i sängen men missade. Så idag sitter jag här med en blå axel och undrar vad fan som hände.
Jag tror det kan bero på att jag hade fel glasögon på mig. Men man vet aldrig.
Maybe I'm cursed....
Hoppas era liv går bättre än mitt
Kärlek
Lotta

 
Idag är det tisdag. Imorgon är det kanelbullens dag.
Kanelbullens dag kan komma att innebära vissa svårigheter i min nyttiga vecka. Dooh.

20 st (glöm inte att dubbla - ingen blir mätt på 20 st...)
75 g smör
7 1/2 dl vetemjöl
1/2 dl strösocker
2 krm salt
25 g jäst
2 1/2 dl mjölk

Fyllning (tänk x 2)
ca 50 g rumsvarmt smör
2 msk strösocker
1 msk kanel

Garnering:
1 uppvispat ägg
pärlsocker

Gör typ såhär (äsch inte så noga)

Idag är det oktober. Vilket är både bra och dåligt.
Det som är bra är att då är det kortare tid till mitt utegångsförbud tar slut, å andra sidan är det kallare och närmare matchen i amerikansk fotboll.
Som vi INTE är riktigt förberedda för. 
Jaja. 

Helgen har förflutit helt okej. I fredags var Tilda, Karolin och Isabel hemma hos mig och vi tittade på The butterfly effect. Grymt bra film, men stör mej sjuuukt mkt på att den har två slut.
Ashton Kutcher är helt galet snygg!  Han var till och med snygg i näsblod och utan armar.
Det ger en i och för sig en del komplex att se en person som är huur fräsch som helst när han ligger på psyket när man själv ser rätt taskig ut där man ligger och vräker sig i soffan i mjukisar...
men What the Fuck?!
Visste ni förresten att Ashton har en tvilling? Dvs. om man misslyckas med att ragga upp honom personligen så har man ju en grym plan B!

Igår var det lördag, jag jobbade 7-15. Sedan segade jag till sju då det var dags för fotobllsträning. Eftersom jag har tappat rösten (japp, får knappt fram ett ord) så tränade jag inte utan sprang omkring för mig själv och kastade boll till de som orkade fånga den.
Helt plötsligt kommer våra coacher på att jag ska bli QB. Men tänk er själva. Jag? QB?

Idag är en seg dag. Är hemma hos Antonia nu, hon ligger på sin säng och pluggar franska och jag sitter här. Vi kan inte prata med varann, eftersom jag inte har någon röst.
Kul!

Antonia och jag på den tiden då vi fortfarande kunde prata med varann =)

That's all folks
Love
Lotta