Spring is for lovers. Summer is love.
Det är vår i luften.
Själv har jag fått en släng av vinterkräksjukan.
Helgen i korthet
Jag skulle förklara hur min helg varit vid halv 5 natten mot söndag - underligt nog citerade jag Humphrey Bogart, som jag, om jag ska vara helt ärlig, knappt vet vem det är...
"The whole world is about three drinks behind"
Men shit. Det stämde ju.
Rock on!
Det var en lördagmorgon och jag vaknade av att telefonen ringde.
Det var pappa som sa att han hade varit uppe och jobbat på morgonen och var påväg hem med en viktigt klient som skulle äta lunch hos/med oss.
Det föll på min lott att panikstäda huset eftersom det i vanlig ordning såg ut som kaos.
För ovanlighetens skull tjafsade jag inte emot utan skuttade ur sängen.
Med iPoden på högsta volym påbörjade jag arbetet och inom någon timme var jag på galet partyhumör.
För er som inte har testat är en dammsugare en utomordentlig stämningshöjare och fungerar perfekt som både mic, gitarr och mic-stativ så jag kunde bara inte strunta i att rocka loss lite.
Ni vet när man lyssnar på musik med hörlurar, så när låten byts så blir det väldigt väldigt tyst. Det var i en sån "låtpaus" som jag började uppfatta ett ljud. Lät som kvävda fnissningar ungefär.
Långsamt vänder jag mig om. och vad står där om inte
1. Pappa
2. Pappas "viktiga" klient
3. Pappas "viktiga" klients son
Rock on! säger sonen, som såg ut ungefär som Ashton Kutcher. Dooh
Solong!
/ il duce
Aj!
Sweetie...eller?
Efter en stunds botaniserande i fruktdisken hittade jag en alldeles ny frukt, som antagligen ingen sett/smakat förut. Soooft!
Den var så fin, som en apelsin men med "finare" skal och gröngul. En riktig gullefrukt helt enkelt.
Jag la frukten i korgen, och betalade för den i kassan - typ 20 kronor - men det var den värd.
När jag kom hem kunde jag knappt bärga mig, och satte tänderna i min nya lover.
Den var inte alls som sitt namn ("sweetie").
Det var en grapefrukt under cover.
Aouch!
Jobba, jobba, jobba
Lördag, snart kväll. Ska göra lite nytta ikväll och samla ihop till julklapparna genom att sitta barnvakt.
Jobbade hela juli och tjänade massor av sköna pengar, men helt plötsligt, såhär lagom till jul var allting slut. Kan inte ens berätta vad allt har gått till, har ingen koll...illailla.
Så klaga inte på att jag är osocial och jobbar hela tiden - annars har jag inte råd med era julklappar =)
Kan låta illa att jobba en lördagkväll, men hey, jag har något värre att berätta.
Min lillebror, nyss fyllda tretton, var ute och partade igår och en av hans vänner hittades halvt ihjälfrusen i ett dike och for "med ilfart" till Maria Ungdom. Vart fan är världen påväg då eg?! Jag reagerar faktiskt exakt som min mamma - jag blir "upprörd och orolig". Kanske börjar man bli gammal?
supafuckaminneslucka sägs det ju iof, men 13? uäääh...
Om jag kommer härifrån i någorlunda okej tid ska jag hänga med min absoluta favorit bland östermalmskärringar, nämligen Karolin. Gooosa
En ful kille, Östermalmskärringen och Malin
KISS
Det var längesen, hörni!
Helgen som gick var rätt intressant.
Men inte tillräckligt för att skriva något om.
Igår när jag stog och väntade på bussen ringde det i min lur; lite lätt förvånat såg jag att det var Christoffer som ringde, en kille som jag och Tilda träffade dendär ödesdigra leg-kvällen om ni minns...
Hursomhelst så pratade han på om det ena och andra i kanske en kvart innan jag vågade fråga vad fan han ville egentligen. Bjuda på middag. Jaha, kul. Jag känner ju inte honom.
Jag: "Jaså? Middag?" (lite lagom skeptiskt)
Han: "Jaa, det blir säkert jättetrevligt" (lite lagom nervös)
Jag: "Jaså? Vart då isåfall? Du har ju flyttat?" (lite lagom elak, eftersom han är lite lagom nervös)
Han: "Jaa, men alltså, jag tänkte...eeh...jag kan kanske komma upp?" (mer än lagom nervös)
Jag: "Jaså? Vart ska du bo hade du tänkt?" (mer än lagom elak)
Han: "eeehm....om inte du har något rum ledigt så kan jag ta in på hotell...så kan vi äta på typ, något fräscht ställe....eller?"
Borde kanske berätta för honom om den raggningsregeln jag lärde mig idag:
Keep
It
Simple
Stupid
Fick precis reda på...
...att det finns en
SWINGERSKLUBB
i rara, lilla Sticklinge, där jag bott i hela mitt liv.
Förskräckligt!
Som majk uttryckte det: "Hejdå skogsidyll"
Vet ni
vad som hände mig i lördags morse!?
Jag har aldrig någonsin blivit så rädd i hela mitt liv, tror jag.
Vaknade runt 10 gick ner till köket och åt lite frukost, sen räknade jag lite matte och runt 12 insåg jag att klockan var mycket och hoppade in i duschen.
När jag fått på mig kläderna sprang jag ner i hallen och vad krockar jag med?
En stor jävla skata! Inne i huset!
Jag som avskyr alla sorters fåglar, speciellt skator, får tokpanik och ställer mig och skriker - som det dampbarn jag är.
Efter några minuters kamp med skatan, som siktade mot mina ögon började jag tokgråta och ringde till den personen som alla flickor (dom utan pojkvän) skulle ringt till.
Pappa, såklart.
Hysteriskt och hulkande försöker jag få fram att det är en skata i hans sovrum som är ute efter mig.
Och vad gör han? Han skrattar åt mig, uppmärksammar mig på att han är i Barcelona och har vissa svårigheter att ta sig hem och hjälpa mig jaga ut fågelfan, sen lägger han på (!).
Får man göra så?
Tillslut lyckades jag få liv i min kära storebror och tillsamman (mest han) med hjälp av en handuk, en sopborste, en skurborste och tre par skor, fick vi ut den dumma pippin.
Fågeln är härmed döpt till Saddam och den som ser den har min fulla tillåtelse att ha ihjäl den. Fort!
Usch och fy. Nu måste jag skura huset, ifall den hade fågelsjukan.
Tack och adjö, om ni inte hör från mej ngt mer så är jag dö. (i fågelsjukan då, antar jag)