Lotta

Har en kompis som varit i staterna ett år och kom hem för ett dussin dar sen med massor av roliga historier.
Bland annat så hade de diskuterat Virginia-skjutningen i American History and Government- klassen.
Min vän är ganska klok och tyckte att nu, nu var det ju så självklart, äntligen skulle alla förstå varför det inte var jättebra att det är så enkelt få tag i och äga ett vapen. När han sa det så vände sig klassens 30 ögonpar och tittade på honom. Tystnaden låg som ett täcke över lektionssalen.
"I have a better sollution!" sa Joe "Lets give all of the students in this, and every other highschool, a gun, so that we are able to defend ourselves and fight back if some chinese asshole decides to kill us."

Så jävla smart.

Not.

Attention flickeflarn!
Om din kille inte har sagt de tre små orden - DUMPA HONOM!

(Jamenar, hur svårt kan det egentligen vara att klämma ur sej "How you doin'?")

...kan jag berätta om den gången jag tävlade i golf och hade hyrt in min då blott 7 år gamla lillebror som caddy. (Han fick 100 kr för besväret av mig och jag fick 500 kr av mamma och pappa för att passa honom en dag).

Hur som helst så var han, mot förmodan, en riktigt bra liten caddy och det var skönt att ha med sig någon jag kände eftersom jag hade den otrooliga turen att få spela med en tråkig gubbe och en jätteläskig tant.
Tanten var en riktig she-male och dessutom en besserwisser utan dess like. På ett hål fick hon och jag samma score och frågan uppstog då: Vem skulle få slå ut först hålet därpå? Hon tyckte självklart att hon, bara genom sin auktoritet, skulle få vara först. Trots det så frågade hon mig, vad jag tyckte om saken...."eehm" sa jag, och funderade lite. Mer än så hann jag inte... "Age before beauty" fnissade Philip, och helt plötsligt var det inte lika prestigefullt att slå ut först. 
Det var en muttrande Siv, som slog ut först på tionde hålet...

Vår betyder shopping.
Vår behöver för den sakens skull inte betyda en god ekonomi, snarare tvärtom.
Förra veckan var jag faktiskt relativt stadd i kassan och tänkte att nu! Nu ska mina kläder i garderoben få nya vänner. Och bara för att jag, för en gångs skull, har råd att shoppa så hittar jag ingenting. Nichts, nada, ne rien.

Gjorde ett nytt försök i helgen och då, när plånboken var bra mycket tunnare än gången dessförinnan, hänger plagg efter plagg där och lixom hånar mig. Jag ville ha ALLT! Gick hem ganska så nöjd med ett par lagom dyra skor. Alltid något...
Idag var jag och Antonia i centrum, egentligen utan anledning, då jag fick ett extremt, näst intill destruktivt, sug att bränna dom ynka 300 kronorna som var kvar på kontot. Så nu sitter jag här i någon slags strandklänning och kollar på regnet som slår mot altanräcket.

Och sommaren verkar längre bort än någonsin förut.