Lotta

Idag är det otroligt synd om mig. Men ändå inte.

Förutom att jag är sjuk som ett dagisbarn [dvs. jag har alla skumma höstinfluensor man kan dra på sej - samtidigt] så var idag, tisdag, dagen för mitt polisförhör.

Huvaligen.

Åkte in till stan och skulle äta lunch med pappsen, men som vanligt kom någonting ivägen för honom så jag satt själv på Kofí och käkade en sketen, torr macka.... Det sög.
Hursomhelst vid halv två snåret kom pappsen och vi åkte till kungsholmen [där brevid kronobergshäktet, där man fixar pass]. Efter en stunds väntan kom en förvirrad civilklädd polis i 50-60 års åldern med alldeles för mycket läppstift. Hon pratade oavbrutet hela vägen till sitt rum [jag som trodde det skulle vara en sån förhörscell som dom har på teve (tänk C.I.A, Mordkommisionen osv.)].
Hon frågade om ditten och datten och jag berättade hur allt gick till.

Under förhörets gång fick jag värsta fnitterattacken och var tvungen att dra pappa i byxbenen för att ha ngt att göra, vilket resulterade i att han också började garva. Tilläggas kan att min pappa är skrämmande lik Skurt när han skrattar [ni minns säkert den gröna figuren med en randig keps på sné?].

Hursomhelst, jag kom undan med andan i halsen: åtalsunderlåtelse hette det visst vilket betyder att jag ska gå till åklagaren och få "skällning", alltså att han kommer med ett par moralkakor.
Jag är dessutom med i registret i 10 år, det enda som händer med det är att jag måste söka visum innan jag åker till USA eller Australien. Det påverkar inte körkortet och innebär ingen böter. Men jag måste vara otroligt laglig de närmaste tio åren, alltså inte köra mot rött och så, för då kan den här domen komma upp i ljuset igen... Helst ska jag inte råna en bank eller slå ner gamlingar heller, men jag har i dagsläget inga såna planer.

Tack alla, för att ni är så snälla, och finns där när man är lite utanför ramarna =)
Gör inte om samma grej, det var inte värt det. Faktiskt.

Mañaña, mañaña [eller manana manana; som vi säger]
Lotta